Spelteknik - finns utrymme för förbättring
För mig är det naturligt att regelbundet dra paralleller mellan mina två största passioner, trav och poker. Vi travspelare är ofta högljudda och skyller gärna våra torskbongar på allt från kuskar till bristfällig utrustningsinformation. Sanningen är att vi ofta inte läst på loppen tillräckligt och behöver bli bättre spelare.
Utvecklingskurvan för teori och spelförståelse har varit stadig och brant i poker senaste decenniet. Instruktionsvideos från några av världens vassaste spelare för tio år sedan innehåller misstag som är sällsynta även på låga nivåer idag. Även de flesta fiskar kan numera rabbla i sömnen att ett öppet stegdrag innebär åtta outs och resulterar i att du vinner handen ungefär en gång av tre. Vi har gått från rudimentära begrepp som fold equity och implied odds till mer avancerade koncept som range advantage och att försöka vara så balanserad som möjligt i alla lägen. GTO står för Game Theory Optimal och är något många strävar efter.
Travspelarnas utveckling går också framåt, men i snigelfart i jämförelse och ibland känns det som att hela spelarkåren står och stampar på samma plats. Möjligen använder några fler Jokersystemet och Travfakta än tidigare, men ofta saknas helhetsperspektivet och systemuppbyggnad är något många av oss behöver bli bättre på.
Så varför har travspelarna halkat efter när det kommer till spelteknik? Den höga snittåldern är troligen en bidragande orsak. Jag fyller 34 om några dagar och för varje år blir det mer tydligt att jag inte har samma kapacitet som när jag memorerade universitetsböckerna för 15 år sedan. Den ungdomliga hungern som en gång i tiden fick mig att promenera till Ekerö bibliotek för att studera pokerteori finns kvar, men min hjärna är inte lika mottaglig längre.
Det höga spelavdraget hjälper inte heller till. Det går att plussa långsiktigt på samtliga spelformer som erbjuds inom travet, men det krävs kunskap, tid och disciplin. De flesta saknar åtminstone en av dessa tre ingredienser och spel på trav är inte förlåtande. Görs inte läxan blir du straffad illa kvickt. En stor del av min tid de senaste åren har gått till att analysera travlopp och jag är ändå inte naiv nog att tro att jag kan dra igång ATG-live oförberedd, spela i varje lopp och gå vinnande i längden. Det höga spelavdraget minskar utrymmet för felmarginal och tvingar nästan alla att se på travspel som en hobby, även om hoppet om miljonerna finns där varje lördag.
När jag skapar ranking till ett lopp gör jag en vinstchanstaxering i procent på varje häst, där totalsumman för samtliga deltagare självfallet ska landa på hundra. Jag finjusterar procenten tills jag är nöjd och det innebär att en häst kan tilldelas 2,5 procent vinstchans enligt min bedömning. Kruxet är att det finns så många variabler att ta hänsyn till i varje lopp. Någon annan som jobbat med samma lopp kan bedöma att samma häst har tio procent vinstchans (fyra gånger högre än min värdering!) och om han plockat upp något jag missat eller värderat en prestation eller viss info bättre så kan han ha rätt och jag fel. Från sidan ser det fånigt ut med så precisa procentsatser, men denna typ av taxering är ett effektivt arbetsinstrument och det är även så oddssättarna tar fram sina siffror. Den som bedömer segerchanserna närmast realiteten blir en vinnare i längden.
Eftersom subjektiva bedömningar står bakom varje värdering så är det också lätt att komma med ursäkter i efterhand. Ingen kan lura mig bättre än jag själv. Kognitiv bias lider vi alla av i olika former, men hos travspelare slår det rekordhöjder. 70 procent av alla spelare är bättre än 70 procent av alla spelare, åtminstone om de får bedöma det själva. Att i efterhand se mer objektivt på lagda spel är något jag blivit bättre på genom åren och erfarenhet har lärt mig är att det är förödande att låta resultatet diktera om ett spel var rätt eller fel. Jag kan vara nöjd med ett spikval även om resultatet gick emot mig och ibland inser jag att jag var snett på det trots att det trillade in några kronor på ATG-kontot.
Vill du vässa på dina pokerkunskaper finns enorma mängder material, för alla nivåer. Vissa kvällar somnar jag fortfarande till Phil Galfonds instruktionsvideos. Hjälpmedel för att bli en bättre travspelare är däremot en bristvara. När du spelar på trav så spelar du mot kollektivet. Ju sämre övriga är, desto större edge har kunskapsspelaren. Ändå ser jag ett värde i en nivåhöjning när det gäller spelteknik och diskussionerna som förs. Är det okej att låsa systemet på storfavoriten och speldraget eller är det nödvändigt med ett ställningstagande? Ska varje droppe spelvärde mjölkas på streckspel eller är det fördelaktigt att offra en del för att få ihop helheten och minska variansen? En av orsakerna till att många spelare inte kommer in i dessa tankebanor är för att experterna framför kameran är experter på travsport och inte på travspel, samtidigt som deras huvudmålgrupp avskiljer sig markant från min närmaste spelkrets.
Tänk om vi kan skapa ett forum som håller hög nivå där vi låter bli att kommentera i affekt direkt efter loppen. Jag planerar att skriva spelkrönikor då och då där jag reflekterar över saker som vi kan bli bättre på. Har du något ämne som du tycker förtjänar att belysas och vill bidra med en lärorik text? Maila mig på farnod@spelvarde.se. Min förhoppning är att vi kan hjälpas åt att utvecklas som travspelare.
- Farnod Pirayehgar
