"Jag skulle ha behövt en spelcoach"
Livscoacher, hälsocoacher, affärscoacher, ja till och med coacher för att bli coach finns. Man kan i princip sätta vilket ord som helst före coach och någon person med den titeln hittas. Behovet av vägledning i vårt samhälle verkar aldrig ha varit större, men var finns en spelcoach när man behöver den som mest? Eller helst av allt: en spelpsykolog. För skojs skull provade jag att googla runt och fann alla möjliga sorters coacher, men ingen spelcoach. Eller jo, en spelcoach hittade jag. Det gällde dock E-sport och behovet av hjälp med att uppgradera ett svärd eller jaga en drake har jag inte, i alla fall inte än så länge.
För sisådär tio år sedan under gymnasietiden jobbade jag extra i en spelbutik. Efter avslutat kvällspass begav jag mig allt som oftast till den lokala kvarterskrogen som dock mer liknande en fritidsgård för vuxna. Utöver några av mina jämnåriga vänner var det alltid samma personer som satt där. Stammisarna. Vid spelmaskinerna satt samma tant varje kväll och matade in hundralapp efter hundralapp medan hennes gubbe satt bakom och kollade på. "Nu skenar maskinen" kunde man höra ibland och då fick gubben gå och lösa ut kvittona. Oftast var det "inget drag i maskinen" och man kunde höra att "den ger ju inget", men ibland så kunde den "vara på gång". Maskinen längst in till höger vågade ingen sätta sig vid för där hade ju Göransson fått bonus på "klockorna" dagen innan. Två gånger till och med. Så där var turen förbrukad för lång tid framöver. Där satte sig bara amatörerna.
Vid ett bord satt två byggarbetare med arbetskläderna på och tog varsin fatöl efter avslutat arbetspass. Snett bakom satt gubben som alltid drack sin öl genom att hålla glaset med båda händerna, vilket var otroligt roligt att betrakta som åskådare. Som om det var ungdomens källa han drack ur och inte en droppe fick spillas. Längst ned i hörnet satt alltid en tant och löste korsord. Ingen visste så mycket om henne, men ibland fick man höra att hon hade "haft det tufft". I mitten av lokalen satt en äldre herre. Han sa aldrig någonting, men ville gärna lyssna på diskussioner som förekom och kunde ibland höras skratta om någon rolig historia drogs. Sedan har vi medelåldersparet som i princip alltid åt plankstek. Förutom på onsdagar för då var det tacokväll med tillhörande buffé. Eller vissa fredagar då det var trubadur eller karaoke - då blev det varsin pizza. Närmast tv:n satt spelgänget. De rutinerade rävarna. Det är oklart hur det gick för dem på liret, men det var alltid diskussioner om kvällens matcher eller om kommande V75-omgång. Det var spelkvitton högt och lågt från alla förutom "Ture". Han satt med ett kollegieblock och skrev upp sina spel som han i sin tur ringde in till den lokala "bookien".
När jag hälsade på gubbarna kom alltid den slentrianmässiga frågan "Hur går det på liret då?" upp. En fråga med sällsynt ärliga svar och en fråga där frågeställaren egentligen inte bryr sig så mycket om svaret. Det är som att fråga hur läget är eller om bilen går bra. Vid ett av alla tillfällena som jag fick frågan svarade jag dock att det gått trögt en längre tid och att ingenting stämde för dagen. Varav den ena gubben säger: "Det är då du ska maxa på torsken!". Vad menade han med det? "Maxa på torsken! Du ska öka insatsen! När det gått dåligt länge så kommer det lossna till slut och det är då du ska ha höga insatser för att få maximalt betalt. Det är så det funkar, vettu!". Jag tänkte att det låter ju helt skruvat, men okej, jag provar. Sagt och gjort. Jag började öka insatserna och prickade lagom till att flytet vände. När jag besökte kvarterskrogen nästa gång och fick den obligatoriska frågan hur det går på liret så svarade jag: "Jag gjorde som du sa. Jag ökade insatserna och flytet vände. I princip allt har gått in!". Då fick jag nästa råd av samma gubbe: "Det är nu du ska maxa på flytet!". Vad menade han nu? "Ja, när man har flyt så ska man höja insatserna för att utnyttja att man är i flytet. Maxa på flytet! Det är så det funkar, vettu!".
Här förstod jag att hela hans strategi innebar att man höjde insatserna hela tiden och det var inte mycket till rådgivning. Det fanns säkert fler saker man kunde "maxa på", men i det här läget slutade jag be honom om råd. Nej, jag skulle ha behövt en spelcoach. Eller en spelpsykolog. Inget märkvärdigt utan bara någon tröstar en när målfotona går emot och någon som håller en på jorden när spikarna vinner med 100 meter. När spiken blir påkörd och man aldrig mer vill titta åt en häst kan det räcka med att höra "Äh, du kommer igen. Det är ju lunchtrav på Hagmyren i morgon och där brukar du ju plussa!".
Snälla, ge mig ett 071-nummer som jag kan ringa och få höra hur korkad jag är som plockade bort Björn Goop på sju hästar. Bara för att jag fått för mig att hästen är begränsad. Eller för att jag får skylla mig själv som tror att Port Vale ska vinna mot Brentford. På bortaplan dessutom. Att vända en iskall trend är svårt, men att hålla båda fötterna på jorden och inte drabbas av hybris när det går bra är nog ännu svårare. Någon borde ta kontakt med en coach-coach och utbilda sig till att bli spelcoach. Jag ringer!
Jag var förresten på kvarterskrogen häromdagen och det mesta var sig likt. "Ture" med kollegieblocket hade dock fått ett - högst oväntat - inslag. Tre TV-apparater hade han skrapat fram på en Trisslott, så inom ett par veckor kommer han att sitta i tv och skrapa med chans på fem miljoner. Jag hoppas av hela mitt hjärta att han skrapar fram högsta vinsten, men att han inte "maxar på flytet" vid framgång.
/Kristofer Axén
