Laddar
Laddar

"En kraftigt underskattad kusk från springspår!"

När det kommer till statistik inom trav och travspel är det travfakta.se som gäller. Det finns enskilda individer som sitter på mycket statistik, men det mesta går inte att ta del av för gemene man. I Travfakta kan vem som helst ta en prenumeration och i den här krönikan tänker jag lyfta fram ban- samt kuskstatistik.

Av: Christoffer Hansson,

Rikssnittet

Vi kan för det första börja med hur bassiffrorna ser ut: Av 112.846 lopp i Travfakta har 42 procent vunnits av ledaren med en ROI (Return on investment) på 223 procent. Andelen favoritsegrar uppgår till 38 procent och bakspårssegrar till 21 procent. Vikten av att lägga ner mycket tid på spetsstriden är alltså uppenbar då du övertid kan spela ledaren blint och få fantastisk avkastning. Sedan kommer man knappast hitta vem som leder loppet varje gång för det, men ju oftare ju bättre givetvis.

Övergår man till att kolla startspår är det extremt tydligt hur spår fem bakom bilen sticker ut, både på 1640a och 2140a, med både högre segerprocent och återbetalning än övriga spår. För att jämföra med spår två bakom bilen över kort- och medeldistans där vi har elva, respektive tio procents segrar, samt 65- och 67 procents återbetalning, kommer vi upp till 15- och 13 procents segrar från spår fem, samt 96- och 86 procent återbetalning. Den som blindspelar spår fem över kort distans förlorar alltså bara fyra procent av sin insats, men 35 procent av sin insats på spår två. Markant skillnad!

Värt att notera är också att spår sex bakom bilen visar likvärdig segerprocent med de tre innersta spåren, men klart bättre återbetalning. Av samtliga spår med autostart är det faktiskt bara spår nio (erkänt överskattat) som har sämre återbetalning än de tre innersta spåren bakom bilen.

Med voltstart sticker innerspåret ut gällande segerprocent över samtliga distanser och är även bland de två främsta gällande återbetalning över kort, medel- och lång distans. Gällande återbetalningen sticker dock även spår två ut, som inte ses som något toppspår generellt, men segerprocenten är likvärdig med spår tre och sju och visar betydligt bättre avkastning – bäst av samtliga spår över kort distans och näst bäst över medeldistans. Bakspåren ligger mellan fyra-sex procent respektive gällande segerprocent, men när distansen går upp till 2640 meter ökar återbetalningen, framför allt för spår nio och tio.

En kort sammanfattning: Spår fyra och fem sticker ut med bilstart, men även sex underskattas. Spår ett till tre, samt nio överspelas. För voltstart är innerspår klart bäst, men spår två kraftigt underskattat. Spår nio och tio visar bättre återbetalning över lång distans.

 

Banstatistik

Det är de generella siffrorna, nu ska vi titta på vilka banor som sticker ut från statistiken ovan. Axevalla är känt för långt upplopp och att spår långt in bakom bilen är fördelaktigt, visar det sig också i siffrorna? Av de tre innersta spåren, som i regel är överspelade, blir alla klart bättre på Axevalla och över kort distans visar faktiskt spår två positiv ROI (103 procent). Det bästa spåret, med marginal på Axevalla, är också spår fyra i stället för spår fem. Av bakspåren är spår tio bäst över kort- och lång distans, men spår elva slår sig emellan över medeldistans. Totalt vinns också 24 procent av loppen från bakspår, vilket är högst av samtliga 1000-meters banor i landet.

De aktiva brukar vilja tona ner hur knepigt det är med innerspår i Eskilstuna, men då får de också börja vinna lite fler lopp därifrån! Över medeldistans är innerspåret faktiskt sämst av samtliga framspår, enbart åtta procent vinnare därifrån (spår åtta visar nio procent segrar) och bedrövliga 44 procent ROI. Även över kort distans är det svaga siffror för innerspåret, nio procent vinnare och 63 procent ROI, enbart spår åtta visar sämre siffror av framspåren.

Färjestads siffror ser skapligt normala ut om man bara slänger en snabb blick. Totalt 44 procent spetsvinnare är något högre än snittet, men inte så att man tappar hakan. Just Färjestad är dock en av de banor som skiljer sig allra mest från sommar- till vintersäsong. På sommaren uppgår andelen spetsvinnare till hela 50 procent och under vintern sjunker det till 40 procent. Skillnaden i ROI blir 292 procent under sommaren och 175 procent under vintern! Då och då har de också en V75-omgång under sommaren där finaler körs och det går inte nog att understryka hur viktigt det då är att vara med i främre träffen; totalt 57 procent spetsvinnare och på 27 lopp med autostart är Admiral As den enda som lyckats vinna från bakspår. Då krävdes 06 sista 700 i tredjespår! Av startspåren stämmer det också att spår mitt i banan är gynnsamt: Spår fyra-sju sticker ut som de bästa bakom bilen.

Gävle anses av många som en spetsbana, men har faktiskt lägre spetsvinnare än snittet – 39 procent. Däremot stämmer det väldigt bra att innerspår över kort distans är svårt, enbart sju procent vinnare därifrån med usel ROI på 34 procent (789 lopp). Ännu sämre siffror visar Hagmyren, som påminner om Gävle med väldigt korta rakor, med sex procent vinnare från innerspår över kort distans och ROI på 26 procent.

Halmstad är känt för sitt fina banunderlag och det ligger sannolikt till stor grund för de siffror som sticker ut där. Man ligger i snitt på 45 procent spetsvinnare, vilket är högre än snittet, men här går man faktiskt ner till 43 procent på sommaren och har högre på vintern med 46 procent spetsvinnare. Min teori är att man lyckas hålla väldigt bra banunderlag året om och därav får fler spetsvinnare under vintertid på grund av att hästarna som startar är sämre, vilket gör det än mer fördelaktigt att springa i ledningen.

Nedförsbacken på Jägersro är också en sanning med siffror som backar upp. Totalt 48 procent spetsvinnare, hela 51 procent över kort distans, och andelen spetsvinnare är höga såväl på sommaren som vintern. På Jägersro har man vinklad vinge och spår åtta bakom bilen visar totalt något bättre segerprocent, och klart bättre återbetalning, men det mönstret följer inte alls med när Jägersro arrangerar V75. Enbart en på 118 försök har lyckats vinna från spår åtta över kort distans och 5/162 (tre procent) över medeldistans. Orsaken till varför det skiljer så pass på V75 och annars är inte helt enkel att lösa, men det kan bero på att hästarna på V75 överlag är startsnabbare och trots att man då egentligen har en liten fördel med spår längst ut gör det i stället tufft att komma förbi så snabba konkurrenter och man får i stället högre chans/risk för vingel.

Romme anses ofta bjuda på spelintressanta omgångar på V75, vilket också visar sig i medianutdelningen som ligger på 60.137 kronor, att jämföra med snittet på 42.567 kronor. Både på V75 och överlag är också andelen spetsvinnare lägre. På V75 är det så pass lågt som 35 procent och överlag 38 procent. Det är lägst andel spetsvinnare av samtliga banor när vi tittar på ”södra halvan” av landet och sannolikt en bidragande faktor till de fina utdelningarna.

Solvalla är givetvis intressant att titta på och ligger i paritet med snittet gällande spetsvinnare på 42 procent, men följer årstiderna med 45 procent spetsvinnare på sommaren, då de ofta har ett väldigt snabbt underlag, som sedan sjunker till 39 procent under vintern. Av bakspåren (med bilstart) sticker spår elva ut gällande återbetalning över samtliga distanser och har faktiskt näst bäst återbetalning av samtliga över kort distans, endast spår fyra är bättre. Flest lopp vinns från spår fyra- och fem, men med extra plus för spår fyra. Tittar man till V75-omgångar sticker åter spår elva ut med positiv återbetalning över samtliga distanser.

Åby sticker framför allt ut gällande andelen segrar från rygg ledaren och tredje invändigt, givetvis på grund av open stretch. På Åby vinns tolv procent av loppen från rygg ledaren och fyra procent från tredje invändigt. Ser man till Solvalla är de siffrorna sju- respektive två procent. På V75 blir de siffrorna ännu högre med 14 procent från rygg ledaren och fem procent från tredje invändigt. Både överlag och på V75 är det framför allt spets- och dödens som missgynnas. Det sägs ibland att det inte är lika enkelt att vinna från rygg ledaren på Skellefteå då det är smalt på open stretch-spåret, men siffrorna för rygg ledaren sticker ut även här med 13 procent av vinnarna från ”hålet”, varav 14 procent på V75.

Örebro var förr känt för att ha ett omöjligt innerspår, men efter flytten av starten till 1609 meter och 2100 meter ligger man i paritet med snittet från innerspår.

När man kommer högre upp i Sverige så minskar andelen spetsvinnare, framför allt under vintern. Boden, Umåker och Östersund ligger samtliga lågt gällande andelen spetsvinnare, framför allt Umåker och Östersund med 37 procent spetsvinnare totalt. Under vintern blir det här riktigt lågt för samtliga dessa med 33 procent spetsvinnare i Boden, 35 procent på Umåker och 33 procent på Östersund. Både Boden och Umåker brukar ha isbana under den här tiden. Att loppen vinns var tredje gång från tät hos de här tre banorna, och varannan gång på Jägersro under samma tid, är verkligen enorm skillnad.

För 800-meters banorna är det helt korrekt att ledaren gynnas kraftigt, Åmål visar hela 54 procents spetsvinnare, och på milebanan Tingsryd är det så lågt som 32 procent spetsvinnare.

 

Kuskstatistik

Vilken kusk är egentligen bäst? Vilka är överskattade respektive underskattade? Mycket är, precis som med idrott överlag, en smaksak och vilka egenskaper man personligen anser viktigast.

Att sällan köra galopp är givetvis positivt, men en orsak till det kan vara att kusken tar mindre chansningar och då missar position. Vi har granskat statistiken i Travfakta för kuskarna som slog sin in på topp 30 (vinstrikaste) under 2022 och lyft fram ett antal kategorier. Statistiken sträcker sig under säsongerna 2021-2022. Om man tittar på hur mycket spelarna fått tillbaka är det bara en kusk som gett positiv avkastning, Conrad Lugauer, med en ROI på 102 procent. Detta trots att han också tillhör kategorin som kör flest andel galopper (34 procent). Även Adrian Kolgjini sticker ut åt samma håll med bra ROI (89 procent), men hög andel galopper (31 procent). Oskar Kylin Blom tar för sig mer och mer på alla plan, både som kusk och tränare, och visar också hög återbetalning (95 procent), samtidigt som han ligger klart lägre gällande galopper på 26 procent. I botten hittar vi, som väntat, våra större namn där Ulf Ohlsson, Erik Adielsson och Björn Goop alla ligger på 65 procent eller under. Att dessa överspelas är väl etablerat sedan tidigare och det är värt att ha i beaktning om man funderar på att kliva in på vinnarspelet. Örjan Kihlström lyfter sig faktiskt här med en ROI på 75 procent och klart bättre återbetalning.

Vi har även kollat hur ofta kuskarna sitter i ledningen med varvet kvar när de startat från de fem innersta spåren bakom bilen. Väldigt mycket hänger givetvis på vad man kör för hästar och det är ingen kategori vi tar för stor vikt vid, men vi hade på känn att Robert Bergh skulle sticka ut i den här kategorin och det gör han också verkligen. I 37 procent lopp med spår ett-fem med bilstart har han suttit i ledningen med varvet kvar, det är ingen annan i närheten av och extremt offensive Conrad Lugauer är klar tvåa på 33 procent. Örjan Kihlström ligger till exempel på 23 procent och lägst bland alla toppkuskar finner vi Mika Forss på tolv procent. Har man en spetsvinnare i åtanke och Bergh är i närheten kan det vara värt att fundera en extra gång om spetsstriden riskerar att bli utdragen, eller att Bergh faktiskt kan tänka sig svara trots högt odds, likt han gjorde med Ad Hoc på V75 Färjestad i höstas.

Något som också diskuteras frekvent är kuskarnas skicklighet i voltstart. För att lägga stor vikt vid startmomentet har vi satt gränsen vid 350 meter och har man suttit i spets någon gång innan dess, eller galopperat, hamnar man i någon av kategorierna. Distanserna vi har kollat är 1640, 2140, 2640 och 3140 meter (Visby undantaget då deras distanser skiljer sig och 1640 där är tillägg). I topp finner vi, något oväntat, André Eklundh med ett fantastiskt facit på 54 procent och bara tio procent galopper. Samtidigt måste det nämnas att han enbart kört 41 lopp från springspår (på startvolten) under den här perioden. Björn Goop visar också på otroligt fina siffror med spets i 44 procent på 87 försök, samt bara 13 procent galopper, och med det tillhör han toppskiktet i båda kategorierna. Den som kört lägst andel galopper är Kim Eriksson med nio procent, men han har också enbart spetsat i 16 procent av fallen. Föga förvånande ligger också Carl Johan Jepson väldigt bra till med spets i 43 av 95 försök, vilket ger en spetsprocent på 45, men gentemot Goop ligger han något högre gällande andel galopper på 17 procent. Noterbart är att Adrian Kolgjini spetsar i 20 procent av fallen, men kör galopp i hela 38 procent och med det toppar han den kategorin samtidigt som han ligger i undre skiktet gällande spetsprocent. Jorma Kontio är känd för sin startförmåga bakom bilen, men det sägs ofta att han är betydligt sämre i voltstart. Det visar sig också stämma när vi granskar siffrorna, som verkligen sticker ut åt det svaga hållet. Spetsprocenten ligger så pass lågt som 19 procent på 106 försök, vilket är tillräckligt många lopp för att ge tillförlitliga data, speciellt när han visar så väldigt svaga siffror. Vi måste också lyfta fram Oskar J Andersson som är den enda som är utan galopp, felfri i 33 lopp under perioden är verkligen starkt och speciellt då han spetsat i 45 procent av dessa. En kraftigt underskattad kusk från springspår!

Siffrorna påverkas givetvis av vad man kör för hästar. Både Mats Djuse och Ulf Ohlsson kör en hel del kallblod och att de kan hålla andelen galopper så pass lågt tyder på fina körhänder.

 

Fullständig kuskstatistik

Kuskstatistik 2021-2022 ROI ROI V75 ROI Bike I ledningen varvet kvar 1-5auto Total segerprocent från ledningen Spetsat från springspår Galopp från springspår
Adrian Kolgjini 89% 103% 107% 20% 43% 8/39 = 20% 15/39 = 38%
André Eklundh 79% 43% 79% 19% 54% 22/41 = 54% 4/41 = 10%
Björn Goop 65% 43% 71% 27% 53% 38/87 = 44% 11/87 = 13%
Carl Johan Jepson 76% 71% 91% 17% 47% 43/95 = 45% 16/95 = 17%
Claes Sjöström 80% 121% 73% 17% 43% 17/55 = 31% 11/55 = 20%
Conrad Lugauer 102% 154% 137% 33% 59% 12/29 = 41% 11/29 = 38%
Daniel Wäjersten 76% 52% 59% 31% 59% 11/35 = 31% 7/35 = 20%
Erik Adielsson 62% 55% 63% 23% 47% 15/45 = 33% 9/45 = 20%
Gustav Johansson 83% 45% 85% 21% 38% 5/22 = 23% 5/22 = 23%
Henrik Svensson 91% 103% 85% 17% 52% 10/20 = 50% 3/20 = 15%
Joakim Lövgren 80% 92% 79% 21% 47% 13/35 = 37% 5/34 = 15%
Johan Untersteiner 81% 89% 65% 25% 58% 27/67 = 40% 18/67 = 27%
Jorma Kontio 64% 59% 59% 26% 53% 20/106 = 19% 17/106 = 16%
Jörgen Westholm 67% 54% 65% 27% 56% 17/47 = 36% 10/47 = 21%
Kevin Oscarsson 72% 62% 76% 14% 42% 20/57 = 35% 12/57 = 21%
Kim Eriksson 67% 45% 36% 15% 40% 5/32 = 16% 3/32 = 9%
Magnus Djuse 89% 100% 91% 20% 51% 25/88 = 28% 18/88 = 20%
Magnus Jakobsson 79% 318% 40% 17% 47% 11/52 = 21% 14/52 = 27%
Mats Djuse 63% 73% 79% 16% 44% 40/110 = 36% 10/110 = 17%
Micael Melander 93% 265% 379% 14% 39% 14/42 = 33% 5/42 = 12%
Mika Forss 72% 133% 117% 12% 41% 10/71 = 14% 19/71 = 27%
Oskar J Andersson 63% 36% 41% 21% 60% 15/33 = 45% 0/33 = 0%
Oskar Kylin Blom 95% 93% 52% 18% 35% 16/45 = 35% 8/45 = 18%
Rikard N Skoglund 80% 46% 57% 15% 45% 31/98 = 32% 18/98 %18%
Robert Bergh 74% 41% 0% 37% 51% 6/30 = 20% 4/30 = 13%
Stefan Persson 80% 52% 74% 19% 54% 29/107 = 27% 23/107 = 21%
Thomas Uhrberg 66% 29% 46% 21% 41% 17/47 = 36% 7/47 = 15%
Tomas Pettersson 74% 167% 107% 15% 40% 22/65 = 34% 13/65 = 20%
Ulf Ohlsson 63% 68% 75% 22% 43% 52/161 = 32% 24/161 = 15%
Örjan Kihlström 75% 73% 85% 23% 58% 31/86 = 36% 13/86 = 15%