Eftersnack V75 Solvalla 27 och 28 maj

Bästa spiken:

I V75-2 var vi inne på att Rushmore Face skulle hitta till ledningen och från den positionen bedömde vi att det skulle vara toppchans. Tyvärr räckte det inte hela vägen till spets och istället fick fyraåringen gå utvändigt om ledande Upstream. Trots att Lutfi Kolgjinis häst sprang sista varvet efter snabba 10,8 fick han sträcka vapen mot Uppohoppa som från tredje utvändigt levererade en härlig avslutning. Värt att notera i övrigt var att favoriten National Prince fick alla sina chanser spolierade när han blev dragen bakåt på sista bortre långsidan då ledande Upstream kvävde sig.

Näst bästa spiken:

Även här var planen spets-och-slut, men så blev inte fallet. Vårt singelstreck La Diva Rossi (V75-4) kom iväg helt okej från springspår, men fångades upp av hästar invändigt och därmed kunde täten inte nås. La Diva Rossi gjorde ett godkänt lopp mestadels i andra utvändigt, men var dessvärre aldrig nära att vara med i segerstriden som istället stod mellan Joy de Castella och Dream Lane. Längsta strået drog Erik Adielsson med Dream Lane som nu är obesegrad på två försök barfota runt om samt med helstängt huvudlag och jänkarvagn.

Omgångens största favorit:

Den mest spelade hästen i hela omgången återfanns redan i den inledande avdelningen i form av Wild Honey. Daniel Redéns sto fick gå i dödens och hade ingen chans att svara Shadow Gar när Pietro ”Pippo” Gubellini kastade loss från andra utvändigt. Det var en mäktig avslutning till seger som Shadow Gar levererade, vilket gladde oss då vi utnämnde henne till ett av omgångens bästa speldrag.

I korthet:

Klass I-finalen som utgjorde tredje avdelningen var på förhand en öppen historia och det blev även löpningsförloppet som fällde avgörandet. Från rygg ledaren kunde Johan Untersteiner ta sig ut med Niagara Broline som tackade för den fina resan genom att avgöra säkert över upploppet. Vår spelidé Order By Heaven blev hängandes i inledningen, varpå Lars D Carlson valde att backa sig sist. Hästen gick sedan starkt i skymundan, men kom aldrig in i matchen på allvar.

I V75-5 fick vi se en av helgens mest imponerande prestationer. Magnus Träffs Queer Fish stod för en femstjärnig prestation när han från dödens betvingade ledande Bravo Navarone samt kunde hålla undan för Order To Fly som liftat med i rygg. Imponerande är även Magnus Träffs träffprocent med sina hästar i år. På 24 starter har det blivit hela tio segrar, vilket ger en segerprocent på fantastiska 42!

Åke Svanstedt hade, bortsett tredjeplatsen i Elitloppet, en dålig helg med sina egna hästar. I V75-6 kunde han dock styra in Aron Palema som stod för en finfin avslutning som förstahäst i tredjespår. Valacken var ett tidigt streck för oss tack vare de fina förutsättningarna samt för att han skulle tävla med stängt huvudlag för första gången och med bike för andra gången. Stor i nederlaget var Moni To Spare som tog hand om andrapriset efter resa i dödens. För honom var det bikepremiär, vilket till synes föll väl ut.

Det var rejält tryck hela vägen på årets upplaga av Harper Hanovers lopp som avslutade omgången. Loppets ”skrik” Aileron galopperade i ledningen dryga varvet från mål och då kunde Linus Boy sno åt sig taktpinnen. I slutsvängen såg Timo Nurmos häst segerfarlig ut, men när Björn Goop tog i högertömmen med Sauveur så avgjorde ekipaget i ett nafs. Segern blev överlägsen och Sauveur kom i mål på nya världsrekordet 12,0/3180 meter - vi tar av oss hatten!

V75-utdelningen landade på 1.077.933 kronor och vi säger grattis till alla som lyckades pricka in alla rätt. Bortsett sjuprocentaren Shadow Gar hade vi inga framgångar på liret, men vi fick njuta av travsport i världsklass och det är helt enkelt bara att ta nya tag!

Söndagen var spelmässigt ingen större hit med endast 1965 kronor tillbaka på sju rätt och jackpot på femmorna.  Vi spikade Bold Eagle (V75-3) och prestationen han stod för är bland det sjukaste man sett på en travbana. Att mosa Delicious U.S. från dödens på det där sättet - kliva ifrån rubbet och vinna på 1,08,4/1609a. Det finns bara inte! Vi undrar dock hur Franck Nivard tänkte. Varför rycka tussarna och vinna med så stor marginal? Han tömde Bold Eagle i försöket, vilket garanterat satt i benen i finalen. Nuncio (V75-4) hade vi som överspelad i det andra heatet, men fjolårets Elitloppsvinnare dök till ledningen från fjärdespåret och öppnade 500 meter på 11,8. Såklart omöjligt att rubba honom efter en sån inledning även om Propulsion gick ruggigt starkt till andraplatsen (även i finalen). Det mesta är redan sagt och skrivet om Timoko - vi ställer oss in i hyllningskören, men vill också hylla Björn Goop lite extra. Vilken ruggig driver han är alltså!

John Campbell. Vad hände där? Legendariska kusken körde nio hästar under helgen, men körde galopp med mer än hälften. Styrningen av Milligan's School i V75-7 var heller inget man imponerades av direkt.

Åke Svanstedt blev visserligen trea i Elitloppet med Resolve och stallet återvänder till USA med 752.000 kronor i inkört, så vi ska inte såga. Men det var inga jätteprestationer övriga stod för direkt. Jato i Sweden Cup under lördagen måste ju ha varit sjuk, men Non Stick i V75-6 kunde ingenting - varken från start eller till slut. En dålig spik av oss och tack och lov "gällde" det inte så mycket.

Polaras seger i Elitloppskampen var helt ruggig. Den finska gästen pressade Odin Tabac i dödens och varvade på 18.3. Att Odin Tabac stumnade är ju bara fullt normalt, men att Polara kunde gå undan och vinna... Stensjukt! Tack för uppvisningen!

Elitloppshelgen är över och det är dags för vardagen igen - det är bara att kämpa på!

/Gustaf, ”Jesus”, Christer, Farnod, Robin och Kristofer