Eftersnack V75 Örebro 20 augusti

I den inledande avdelningen var vi helt inne på att Tripolini V.P. skulle visa sig starkast (ensam A-häst), och precis så blev det. Som väntat spetsade Mellby Apollo samtidigt som Ruby Trap tog vinnarhålet, det var dock inga mil ifrån att Tripolini V.P. lyckades trycka sig till front in mot den första svängen. I analysen var vi tydliga med att Mellby Apollo felaktigt anses som en startkanon, men från spår ett var han ändå klar favorit till att hålla upp spets då konkurrenterna inte var snabbare. Spets i Örebro är en mycket eftertraktad position, men i just detta fall var det klara favoritscenariot att Mellby Apollo skulle kasta in handduken den sista biten - trots att han är en utpräglad fronthäst som innan loppet hade vunnit 12/15 i ledningen. Jeppe Juel och Tripolini fick nöja sig med dödens efter startrusningen - en position hästen inte alls räds - men när Johan Carlfjord och Clara R.C. snabbt tog sig framåt i tredjespår valde Jeppe att släppa ner ekipaget. Barfota runt om för första gången på drygt tre år - i kombination med en starkseg häst som Clara - innebar att Carlfjord som utlovat höll tempot uppe, vilket självfallet var optimalt för Tripolini V.P. som trippade med där bakom (ett scenario vi nämnde i loppananalysen). In mot upploppet var Mellby Apollo tidigt slagen i spets, samtidigt som en heroisk Clara R.C. tämligen väntat fick ge vika för Tripolini den sista biten. Segern var danskens första på V75 (dock knappast den sista) och den togs i den fjärde starten - över medeldistans har det nu blivit fem segrar på åtta försök i Sverige. Bakom nämnda ekipage fanns det inte mycket av värde att ta med sig. Svante Ericsson varnade redan någon timme inför loppet att Al’s Winnermede inte kändes som bäst, vilket visade sig vara en korrekt teori då hästen senare galopperade som slagen i tredje utvändigt.

I V75-2 bjöds vi på E3-finalen för ston. Vi ansåg att Fantasy River startade med högst segerchans (knappt), men hästen slog på en galopp redan när bilen släppte fältet och vi fick inget kvitto på den tesen. Björn Goop höll som väntat upp ledningen med Flo Jo Keeper och Torbjörn Jansson fick nöja sig med dödens tillsammans med favoriten Zahara Goj (rubricerad som överstreckad) - en position varifrån vi absolut inte ansåg att hästen hade högst segerchans i loppet. Drygt varvet från mål fick Jansson aningen motvilligt släppa ned Unstirred Drink framför sig, och med facit i hand blev det rätt då konkurrenterna där bakom avvaktade med sina attacker. In mot den sista svängen syntes det tydligt att de två hästarna längst fram hade gjort sitt, samtidigt som Jansson ryckte tussarna på Zahara Goj (första gången, gick dessutom med greppskor bak som tränaren förvarnat lite om) och vred på i tredjespår. Över upploppet kopplade favoriten direkt grepp om de invändiga konkurrenterna medan våra understreckade A-hästar Unique Juni (andrastrecket) och Unter Uns (2%) kom flygande ute i banan. För den sistnämnde gick det lite väl fort och slutade med galopp, vilket även gäller Uncertain Age (också med i A-gruppen) som från vinnarhålet höll på springa över en trött Flo Jo Keeper över upploppet. Passas nästa gång! Storloppskungen Örjan Kihlström då? Jodå, han var givetvis med och när mållinjen passerades var det just han som med minsta möjliga marginal lyckades sätta dit Unique Juni som måletta före Zahara Goj. Segern innebar en skön miljon in på kontot samtidigt som hästen tog karriärens andra seger. Stort grattis till ägarna och tränaren Hans Strömberg som återigen vann ett större lopp (vann själv med Olympia Torch nyligen) - och vad ska man egentligen säga om Örjans senaste månader? Framgångarna är helt osannolika! Med risk för att någon större triumf fallit ur minnet så är detta ett axplock av hans storloppssegrar sedan i maj: Finlandia Ajo, Elitloppet, korta och långa E3, Sprintermästaren, Årjängs Stora Sprinterlopp, Solvallas Jubileumspokal, Norrbottens Stora Pris, Hugo Åbergs Memorial samt Kriteriestoet och Derbystoet (kallblod). Totala prispengar i dessa storloppsegrar: 11.300.543 kr! Hatten av!

En öppen gulddivision stod på menyn i den tredje avdelningen. Vi ansåg att Radieux och Royal Fighter var klart intressantast spelmässigt, och när ”Ludde” - som ersatte en sjuk Adrian i sulkyn - lyckades placera Radieux i spets efter en bit så såg det väldigt förhoppningsfullt ut. Jeppe Juel var dock ute i angeläget ärende även i detta race och stod för en tämligen märklig styrning då han med dryga varvet från mål fick för sig att ”Ludde” skulle kunna tänka sig att släppa spets till hans styrning Stelton. Första varvet passerades på en 10-tid och trots att det länge såg lovande ut för Radieux så var det inte helt oväntat att det blev stumma ben över upploppet. Att "Ludde" i vanlig ordning inte gjorde någon ansats alls till att hålla hästarna bakom honom instängda kom inte som någon överraskning, men efter den snabba första kilometern - samt med facit i hand - kan man inte låta bli att fundera på hur det hade gått om han valt att inte elda på så pass under sista varvet. Stelton ”svimmade” på eget grepp i dödens medan gulddivisionsdebutanten Coldtown - som fick lägga en rejäl speed för att komma till front innan Kontio släppte till Radiuex - var den som höll farten allra bäst den sista biten. Jorma behövde aldrig leta efter någon lucka då övriga ekipage var en bit bakom, och när Kolgjinis travare hissade nödflagg kunde ekipaget säkert gå undan den sista biten. Knows Nothing, som också var med i den initiala spetsstriden, fick sedermera ett lopp i tredje invändigt och kunde tack vare en fullt godkänd spurt ta hand om andraplatsen. Stort överbetyg till vinnaren Coldtown (vann på 11,1 och var med i spetsstriden som enligt banan kostade drygt 1,06 första 500) som vi trodde skulle få svårt att vinna sin första start i högsta klassen. Att han skulle duga i ett tämligen svagt guldrace var ingen överraskning, men då chansen att få sitt sitta i fred i spets var tämligen obefintlig så var han inget tidigt streck som tredjehandare på spelet. Inför loppet hade elva av Coldtowns 16 segrar tagits från ledningen, och av dessa 16 vinster hade endast en tagits när hästen gett högre än 35 för tio på vinnarspelet. Detta kan man onekligen påstå var ett trendbrott, vilket i allra högsta grad även gäller Jorma Kontio som tog årets andra V75-seger - i den 102:a starten… 

Den fjärde avdelningen är inget lopp vi kommer att minnas särskilt länge. Vi var helt inne på att Playboy Face hade mycket god chans att vinna detta ojämna race, men den här dagen stämde det inte alls för honom. Örjan Kihlström gav hästen ett bra lopp i andra utvändigt, men när attacken sattes in drygt 600 kvar så hände det inte speciellt mycket. In mot den sista kurvan började fyraåringen trava allt sämre och Örjan hade då inga möjligheter att köra för fullt. Må hända fanns det en del krafter sparade i det läget då Kihlström tidigt slutade att mana hästen, men det hjälpte givetvis inte oss som hade spikat. Vann gjorde istället Imperator som lyckades ta sig till ledningen dryga varvet från mål. I grunden är Imperator en häst som duger i större sammanhang än detta (har varit skadedrabbat), och när Kenneth Haugstad oväntat lyckades lotsa honom till ledningen så fick övriga köra om andrapriset. Nämnde Haugstad har sannerligen inte haft det lätt på V75 i år, men nu - i den 50:e starten - togs första segern! Grattis! Bakom den tämligen överlägsne vinnaren såg vi inga ”nästagångare” skymta. Barthold K. ska dock ha beröm för att han höll till andraplatsen från dödens och i ett lite enklare gäng än detta kan han vara en vinnare inom kort. 

I V75-5 placerade Örjan Kihlström Lea Chip i spets, precis enligt plan. Tillsammans med Staro Jersey Side (galopperade med krafter kvar i ingången till sista sväng) var duon A-hästar på våra system, men ingen av dem fick besöka vinnarcirkeln. Lea Chip var länge med i segerstriden från ledningen och med tanke på att hon fick varva på 14 över korta häcken så borde hon kanske ha vunnit. Stoet gav dock vika den sista biten och istället spurtade Ma Running piggt till seger efter att ha fått en perfekt lucka över upploppet. Segern innebar att hästen fortfarande är obesegrad i Örebro (3/3) och att tränaren Reijo Liljendahl tog årets tionde V75-seger, varav nio av de dessa tagits sedan i juni. Andraplatsen kneps av en barfotadansande Digger Smasher som avslutade riktigt vasst längst ut i banan. Denna nioåring har inte visat någon högre klass under sin karriär, men när han går barfota som denna dag (tredje gången) så är han absolut bra nog för att vinna i nuvarande klass på V75. 

E3-finalen för hingstar och valacker stundade i V75-6. Vårt spelvärda förstastreck McSpirit galopperade från innerspår redan innan bilen släppt fältet, vilket tyvärr inte var första gången. Ledningen tog istället vår tvåa i A-gruppen, Donatello Sisu. I den positionen var det givet att hästen skulle sälja sig dyrt och när storfavoriten Makethemark hamnade en bra bit ned i andraspår så såg det tidigt väldigt ljust ut för Admir Zukanovics talangfulla treåring. Det blev också en rörd Zukanovic som fick beträda vinnarcirkeln efter att Donatello Sisu tämligen enkelt brisade undan i front den sista biten. Makethemark fick göra jobbet själv i tredjespår sista 700-800 och kunde trots en stark avslutning aldrig utmana segraren på allvar. Att hästen håller hög klass råder det ingen tvekan om, men över kort distans måste han lära sig att öppna snabbare för att kunna skörda riktiga framgångar framöver. Ettan och tvåan i mål var utan tvekan huvudet högre än övriga i denna final, och i vanlig ordning fick vi se en del märkliga galopper av de treåringar som inte var helt fräscha efter de tuffa uttagningsloppen. Stort grattis till ägarna bakom Donatello Sisu och framförallt till Admir Zukanovic som här tog årets andra V75-seger och fick uppleva sin hittills största tränarframgång. Kusken Stefan Söderkvist ska också nämnas i sammanhanget. Denna rutinerade herre får sällan de stora rubrikerna, men i loppen gör han få misstag och tillsammans med Donatello Sisu har ekipaget nu tagit fem segrar på sju starter. 

I den avslutande avdelningen var det i den inledande fasen av analyserandet många ekipage som aspirerade på segerchecken. Vi såg dock tidigt ett fint värde i Eder Bob som var understreckad (blev dock knapp favorit till slut), framförallt då Veijo - som denna dag ersattes av av Jörgen Sjunnesson - var tämligen övertygad om att hästen skulle vara ytterligare förbättrad jämfört med den övertygande insatsen senast (vilket egentligen inte hade behövts). Det fanns tidiga indikationer på att starten kunde bli vårt singelstrecks triumfkort och Sjunnesson var också den som prickade bäst. Av någon anledning valde han därefter att släppa spets till Springover (troligen rädd för att få en för pigg häst över den långa distansen), vilket inte bara var aningen överraskande - utan även helt loppavgörande. Senare under racet hände nämligen inte mycket och det stod relativt tidigt klart att loppet skulle stå mellan de två nämnda som satt främst. Joakim Lövgren lyckades med både tur och skicklighet (mest skicklighet) hålla kvar Eder Bob på innerspår och över upploppet hade Springover inga problem att defilera hem segern. Vinsten var hästens fjärde på fem försök i ledningen och jämfört med när femåringen får gå i spåren så morskar han upp sig rätt rejält i front. Intrycket på vår spik var sammantaget mycket bra och han hade garanterat blivit farlig med lucka i ingången till sista sväng. Den här gången fick Eder Bob dock finna sig i att bli tvåa och krafterna som blev sparade kommer sannolikt till användning i nästa start. 

Denna omgång i Örebro bjöd på tre spetsvinnare, vilket var tre färre än förra gången banan hade äran att arrangera V75-tävlingar. Utdelningen för sju rätt landade på lite över en halv miljon kronor, vilket är den högsta V75-utdelningen på drygt tre år i Örebro. Spelmässigt blev denna lördag ingen succé för oss. En del snygga vinnare och analyser fanns med i materialet, men på streckspel som V75 gäller det som sagt att få till helheten. Vi tar nya tag redan på Bergsåker nästa helg - häng med då!

Tills dess, må väl.

/Christer, Kristofer, ”Jesus”, Gustaf, Farnod och Robin