Eftersnack V75 Mantorp 4 juni

Vi inledde jackpotomgången stenhårt och spikade Day Or Night In som vi vet springer i för låg klass i förhållande till sin kapacitet. Johan Untersteiner körde också helt efter vår önskan och attackade så fort hästen travat in sig (galopperade i en omstart) och fältet formerat sig. Med Day Or Night In utvändigt om Sir Corneliani, samtidigt som värste konkurrenten Edge Boko startat svagt och därefter galopperat, så såg det onekligen ljust ut för vårt singelstreck. Redan i ingången till den sista svängen såg man dock att något inte stod rätt till med hästen då han sjönk som ett sänke genom fältet. En "normal" Day Or Night In klappar inte ihop på det där viset, och Johan Untersteiner sa direkt efter loppet att hästen aldrig kan ha varit frisk. Detta hjälpte dock inte oss, vi fick snällt kliva av redan i den första avdelningen, trots att löpningsscenariot blev exakt det vi ville ha - om inte bättre (hade räknat med att få brotta ner Edge Boko från dödens)... Vem som vann loppet? Jörgen Sjunnesson så klart! Vi hade bara några timmar innan start haft ett långt snack med honom gällande hästarnas chanser och Othello Face, som nu var kraftigt förbättrad och vann efter ett smörlopp i rygg på ledaren, trodde varken Jörgen eller Veijo speciellt mycket på. Bakom den överaskande inledningsvinnaren fanns det inte speciellt mycket att ta med sig. Sir Corneliani höll fullt godkänt till andraplatsen från spets, men loppets "nästagångare" var Snyting, som hermetiskt satt instängd med alla krafter i behåll.

I V75-2 bjöds vi på silverdivisonen där nyckelmannen Jörgen Sjunnesson satt bakom favoriten Fridericus. Vi och de flesta andra trodde att hästen skulle ta sig till ledningen efter en bit, men påläste Erik Adielsson gjorde en snabb provstart med Archangel Am och helt plötsligt hade hästen förvandlats till en startkanon! Fridericus hade ingen som helst chans att ta en längd på denne, och en barfotadansade Archangel Am hade sedan inga större problem dirigera hem loppet. Att "Luddes" ojämna stjärna kan mycket i ljusa stunder hade vi givetvis koll på, men vi kunde aldrig drömma om att hästen skulle sitta i spets per omgående! I vår ranking låg han som femma i B-gruppen, vilket inte är så mycket att skämmas för (standard), men däremot blev beslutet att stänga loppet på A-hästarna Fridericus och Cantabs Fortune (vi trodde på spets och rygg ledaren) mindre bra med facit i hand. Den sistnämnde gjorde för övrigt ett bra lopp i ryggen på vinnaren och kommer säkerligen vinna löp inom kort. Favoriten Fridericus fick andra utvändigt efter en bit, men kunde aldrig riktigt förbättra sig när attacken sattes in och blev inte bättre än femma i mål. Star Advisor Joli och Order To Fly var hästarna som spurtade allra bäst till slut, med ett extra plus till den förstnämnde som bevisade att han kan göra bra lopp bakifrån också. Order To Fly fick en fin resa i tredje invändigt och med barfota och bike, precis som denna gång, lär han säkerligen vinna lopp inom kort.

Gulddivisionen blev en mycket sömnig historia där ingen hade häst nog att sätta upp något tempo efter att Björn Goop resolut placerat storfavoriten Spring Erom i ledningen. Väl i front fick Mr Goop bestämma precis som han ville, och eftersom detta scenario fanns med i vårt ursprungstänk så valde vi att spika Spring Erom på samtliga system. Förutom att singelstrecket gjorde sin plikt så måste man ju säga att det är fantastiskt hur denna elvaårige häst orkar leverera på den här höga nivån. Låt vara att detta inte blev mycket till lopp, men tränaren Dan Widegren hade gjort sitt och presenterade sin häst i perfekt författning! Bakom vinnaren då? Ulf Stenströmer hade innan loppet varit tydlig med att Greenleaf Slim var tillbaka som i fornstora dagar, och där fick han helt rätt. Hästen spurtade riktigt bra in till andraplatsen även om han aldrig vara nära att hota Spring Erom. En annan häst som visade att han är på gång var Svante Båths Västerbo Loveboat. Det var tämligen låga rapporter på honom inför start, men ettrigheten i spurten han levererade när han fick fritt över upploppet lovade gott inför framtiden. On Hold fick en tuff resa i dödens och höll fullt godkänt till tredjeplatsen. Med loppet i kroppen kommer han gå framåt och sannolikt prestera ännu bättre nästa gång.

Ett stolopp stod på menyn i V75-4 och även detta race blev odramatiskt. Björn Goop hade inga problem med att pricka från springspåret och på några steg satt favoriten Caresse - som ingick i vår A-duo - i ledningen. Första 500 gick i runda slängar på 1,14, vilket är skapligt snabbt för klassen i voltstart, men därefter fick Björn sänka tempot rejält. När det nalkades upplopp koncentrerade sig Björn mest på att inte ge luckan till M.T.Klara som satt i vinnarhålet, och när han väl gav sitt snabba sto ordern om att springa lite snabbare så svarade hon direkt. Segern blev väldigt enkel och det fanns krafter kvar i tanken. M.T.Klara gick som förväntat i mål med sparade krafter som tvåa i det tämligen låga tempot, vilket även gäller Pandora Face som blev fast i tredje invändigt. I spåren gjorde Flyer Boshoeve i princip allt jobb på egen hand och höll klart bra till tredjeplatsen. Ute i banan spurtade L.Dees Maggiesbest mycket snabbt, men hon var försent ute och hann inte bli bättre än sexa i mål.

I den femte avdelningen bjöds vi på ett riktigt rivigt och sevärt race! Tony Wallin höll det han hade lovat oss inför loppet - det vill säga han laddade det som gick från start. Till en början såg det inte ut som Fonda Boko skulle kunna ta sig förbi storfavoriten Kalle Kalas från start, men in mot svängen fick hästen upp farten ordentligt och Wallin var inte sen att ta chansen att trycka ekipaget till ledningen. Detta kostade dock mer än vad det smakade (dryga 1,07 första 500) - i alla fall för Fonda Bokos del. Efter den snabba startrusningen, där några övriga ekipage också galopperade, agerade Mattias Djuse vaket bakom Faloria Boko. Han lät aldrig Tony Wallin sänka tempot i täten utan åkte upp i dödens och förlitade sig helt på att hans egen häst skulle vara starkast över upplopet. Djuse hade också rätt, hans häst var starkast och redan i sista sväng var Fonda Boko slagen i ledningen. Mattias - som aldrig vunnit V75-lopp bakifrån och som fortfarande väntade på sin första årsseger på V75 - försökte köra samtliga hästar med blicken i den sista svängen, men hade inte räknat med att Erik Adielsson, efter att Fonda Boko tröttnat, skulle dyka upp i luckan på innerspår över upploppet. Det var på ett imponerande sätt Kalle Kalas, som faktiskt var med i tuffa öppningen, lyckades få upp farten så snabbt när luckan kom, och kuskinsatsen var det heller inget fel på. Över mållinjen var Kalle Kalas och Faloria Boko i princip jämsides, men feelingen sa ganska snabbt att Erik Adielsson och Kalle Kalas hann dit precis, vilket också var fallet när domarna ropade ut resultatet. Både ettan tvåan förtjänar överbetyg för sina insatser, men givetvis var resultatet surt för Mattias Djuse som får jaga vidare efter första årssegern samt karriärens första vinst bakifrån (det vill säga när hans häst ej sitter i spets). Även för oss hade det varit bättre om Faloria Boko fått vinna loppet, då hon var rankad tvåa och betydligt mindre spelad än favoriten.

Ina Scots Ära var ett mycket intressant race på förhand, och även om loppet i sig inte blev så märkvärdigt är vi alla fall nöjda med vår egen insats i detta fall. Vi har som bekant tät kontakt med Peter Untersteiner, och när han överraskande meddelade oss att han inte alls var säker på om ledningen var det bästa för Poet Broline, så högg vi som kobror. Rankingen kastades om i handvändning och efter att studerat motståndarna och låtit Peters ord smälta in ytterligare kom vi fram till att Southwind Mozart borde ha bra chans att få överta ta spets om kusken bara ställde en fråga. Vi visste dock inte vem som skulle köra hästen i det skedet, med tanke på att Veijo Heiskanen var osäkert startade med sin ögoninflammation. Efter att vi släppt vårt V75-material blev det klart att Jörgen Sjunnesson var Veijos ersättare, och honom ringde vi upp under lördagsförmiddagen och hade ett mycket bra snack med. Vi var tydliga med att förklara läget och informerade Jörgen om att spetschansen är god om han bara lyckas hålla ut hästarna utvändigt. Mycket kan som bekant hända i loppen, och med det sagt kan väldigt mycket gå fel, men Sjunnesson tackade hur som helst för informationen när samtalet avslutades och körde därefter exakt som vi önskade! Peter Untersteiner hade inga ambitioner om att svara ledningen när Southwind Mozart ställde en fråga och precis som vi skrev i loppanalysen så var chansen att "Mozart" skulle torska i spets oerhört liten. Konkurrenterna hade respekt för spetshästen och när Sjunnesson lättade lite på tömmarna över upploppet så var det aldrig något snack. Utan att behöva visa hela sitt register vann han enkelt och Jörgen var tydlig med att det fanns en hel del sparat över mål. Bakom den solklara och imponerande vinnaren tar vi med oss Readly Express. Från andra utvändigt spurtade han väldigt bra hela vägen in i mål, vilket lovar mycket gott inför den fortsatta satsningen denna säsong. Vi gav inte Readly Express speciellt stora chanser inför loppet och hävdade att han var rejält överspelad. Resultatmässigt fick vi rätt då hästen enligt plan fick trava i andraspår (tufft i dessa sammanhang) medan en mycket bra konkurrent satt i ledningen, men vi lyfter ändå på hatten för Timo Nurmos tränarjobb. Hästen är ju långt ifrån i någon toppform och ändå kan han prestera på denna höga nivå efter drygt sex månaders vila - imponerande!

Det avslutande avdelningen hade inte behövt bli speciellt dramatiskt om favoriten Furious Francis - som ingick i vår A-trio - hållit sig trav hela vägen. Så blev dock inte fallet, vilket var överraskande då hästen i mycket fin stil såg ut att gå mot en överlägsen spetsseger. Björn Goop var i vanlig ordning resolut och påläst från start och Erik Adielsson bakom Hero Sjöhammar (rankades fyra och var relativt intressant med bike som lite streckad) hade inga planer på att svara ledningen när Goop kom farande. Därefter var det mest en fråga om hur många meter Furious Francis skulle vinna med, då Hero Sjöhammar i rygg hade problem att hänga med, samtidigt som övriga klungan var en bra bit efter. In mot den sista svängen blev dock aktionen allt sämre, Hero Sjöhammar närmade sig oväntat snabbt och galoppen var kort senare oundviklig. Med övriga konkurrenter långt bakom lämnades Hero Sjöhammar helt ensam och segern blev en av de enklare i hästen karriär. Bakom vinnaren fanns det inte speciellt mycket att ta med sig inför framtiden. Övriga kuskar får nog rannsaka sig själva då man gav Furious Francis och Hero Sjöhammar ett stort försprång trots att tempot inte var överdrivet uppskruvat. Flemming Jensens Slide So Easy (rankades trea och fanns med i A-gruppen) spurtade hur som helst bäst av samtliga och knep andraplatsen bakom den överlägsne vinnaren.

Spelmässigt blev lördagen ingen succé för vår del även om ljusglimtar fanns. Att Mantorp är en spetsbana är sannerligen ingen nyhet - och denna dag togs fyra segrar från ledningen och tre från vinnarhålet. Ett ganska tydligt bevis hur viktigt det är att vara med i den främre träffen på V75 - framförallt på dessa typiska spetsbanor. V75-cirkusen rullar vidare till Östersund kommande helg, med Jämtlands Stora Pris som grädden på moset. Väl mött då!

Må väl.

/Kristofer, Farnod, Christer, Robin, "Jesus" och Gustaf.