Eftersnack V75 Åby 13 augusti

I den inledande avdelningen - tillika första heatet av Åby Stora Pris - blev det som vi på förhand förutspått. Thomas Uhrberg valde att svara ledningen med en ”maxad” Tycoon Conway Hall (första jänkarvagn) och Björn Goop hade ingenting för att tufft pressa på med Un Mec d'Heripre på utsidan. Björn fick efter en stunds velande nöja sig med open strech-spåret, men han var inte helt nöjd med den positionen med tanke på att han senare klev ut i andraspår när Propulsion närmade sig ledaren. Goop valde dock kort senare att kliva gick ned i ryggen på Tycoon Conway Hall igen, och därmed var positionerna intagna. Även om körningen mellan Uhrberg och Björn inte blev hiskelig rent tidsmässigt så mådde Örjan Kihlström sannolikt mycket bra när han kunde glida fram i dödens efter en bit. Runt ingången till den sista kurvan syntes det tydligt att Örjan hade fullt i tömmarna och det var inte det minsta överraskande att Propulsion, knappt men säkert, krigade ned Tycoon Conway Hall den sista biten - dessutom med krafter sparade. Segern var firma Kihlström/Propulsions åttonde på nio försök tillsammans - imponerande! Vinnaren var inte speciellt oväntad (vi spelade utgång med Propulsion), men vi valde ändå att ranka Tycoon Conway Hall etta då spelvärdet på honom var högre. Un Mec d'Heripre var öppningen till trots en liten besvikelse när han fick fritt på open stretch, och istället var det Västerbo Highflyer som spurtade allra bäst av övriga. 

I V75-2 var vi inne på att förstastrecket Palermo Broline, som gick med jänkarvagn för första gången och var förvånansvärt lite spelad, skulle ta sig till ledningen efter en bit. Chansen till det fanns också efter att Blytung Am inte helt oväntat öppnade snabbast initialt (skulle ej köras i spets), men istället blev det galopp kort efter start. Kihlström laddade inte en meter med Digital Yankee (aningen märkligt med facit i hand) och istället kunde storfavoriten Isor Håleryd glida till ledningen utan motstånd. Istället för spets/rygg ledaren hamnade Digital Yankee i tredje utvändigt och därifrån gick han starka sista 700 till andraplatsen. Åt vinnaren Isor Håleryd - som ingick i vår A-grupp - fanns det dock ingenting att göra. Hästen tog sin femte seger på åtta starter och Peter Untersteiner visade med råge att det inte var något större fel på stallformen (två hästar underpresterade grovt under fredagen). Det är också lätt att förstå varför Peter tycker att den här fyraåringen är lite utöver det vanliga. Bakom ettan och tvåan var det inte många som utmärkte sig (oerhört utspritt fält över upploppet). Tromb Access får i alla fall fullt godkänt för sin spurt fram till tredjeplatsen efter att fått fritt i ingången till den sista svängen.

I silverdivisionen ansåg vi att Takethem startade med högst segerchans tack vare det fina spåret gentemot sin värsta konkurrent Nadal Broline. På förhand talade allt för att Thomas Uhrberg skulle få överta spets med Takethem, men Björn Goop och Only One Winner, som var vår initiala spetsfavorit, ville annat. Goop kikade snett bakåt när Uhrberg tog sats mot ledningen, och i samma ögonblick valde han att höja tempot en aning. Markeringen till Thomas var rätt tydlig och frågan är om inte Björn valt att släppa spets om Uhrberg hade släppt till honom i den första avdelningen (Tycoon Conway Hall vs Un Mec D'Heripre)? Sannolikt… Favoriten fick nöja sig med dödspositionen på den kladdiga banan medan Nadal Broline kom fram fint i tredje utvändigt. Att Takethem skulle plocka ned Only One Winner den sista biten var högst väntat, och när positionerna nu blev som de blev var det heller inte speciellt oväntat att Nadal Broline visade sig starkast den sista biten (så små är marginalerna på V75 när två topphästar möts). Reijo Liljendahls sköre travare visade återigen hur bra han är när travet stämmer och barfota runt om fungerade fint (har inte alltid gjort det) trots ett svårbemästrat underlag. Segern var hästens 14:e på 20 starter, vilket är tydligt bevis på vilken hög nivå han håller. Vi lyfter även på hatten för Reijo som nu tog sin nionde tränarseger på V75 detta år, varav åtta av dessa har tagits på 44 starter sedan i juni.

I den fjärde avdelningen hittade vi omgångens bästa spik. Sloppy Joe är i grund och botten en riktig topphäst och efter hans senaste uppvisning på V75 var vi helt inne på att han skulle bli klar favorit - framförallt med en viss Örjan Kihlström i vagnen. Så blev dock inte fallet.. Visserligen blev hästen knapp favorit till slut, men han blev inte alls så mycket spelad som vi ansåg att han borde ha varit.  Hur gick då loppet? Örjan hittade tredje utvändigt som senare blev fjärde ytter efter att Veijo Heiskanen styrt fram till dödens med Please Mr Please. I ledningen satt då Pampalo, som efter mycket flyt tagit sig dit efter att M.T.Joinville tappat travet och galopperat bort sig i spets. Att ha marginalerna med sig i loppen är ofta avgörande både för de aktiva och för oss spelare, och den här gången kan man lugnt säga att Björn hade flyt medan vi fick "kliva av" på V75 efter en stor portion oflyt. Detta påpekar vi eftersom att Sloppy Joe efter starka sista 800 såg ut att vara på väg förbi Pampalo den sista biten när galoppen kom. Det är alltid snöpligt när sådana här incidenter sker när vi som i detta fall var övertygade om att vi hittat en mycket spelvärd spik, men gråta hjälper inte i den här branschen - det är bara att ta nya tag! När Sloppy Joe tappade travet och galopperade lämnades Pampalo tämligen ensam den sista biten, och hästen behöver absolut inte be om ursäkt för segern. Han stod för en fin insats och ståtar nu med två raka V75-segrar. Tränaren Ulf Stenströmer ska också ha beröm då han för drygt tre veckor sedan endast hade tagit en V75-seger i år - tre veckor senare står han nu på fem segrar! Snyggt jobbat! Bakom vinnaren vill vi lyfta fram Gambino Degato som trots skor på fötterna avslutade rappt till andraplatsen. 

I V75-5 bjöds vi på det andra heatet av Åby Stora Pris, och vid denna tidpunkt hade banans skick hunnit bli allt annat än bra efter eftermiddagens kraftiga - men inte alltför långvariga - skyfall. De fyra innersta ekipagen var samtliga mycket aktiva den första biten när bilen släppt fältet och efter rätt frisk körning såg Jennifer Tillman ingen anledning att ta emot en nu barfotadansande Mosaique Face (skor i första heatet) med sin Food Money. Propulsion fick precis som i det första heatet ta positionen utvändigt om ledaren, men den här gången syntes det ganska tidigt att hästen inte hade samma klipp i steget. Med facit i hand var det ingen större överraskning att hästen inte fungerande optimalt på den dåliga banan, för vi minns att han hade liknande problem i våras på en svårbemästrad bana på Umåker (visserligen vann han då mot tunt motstånd). I sista sväng såg loppet ut att stå mellan Mosaique Face och Un Mec d'Heripre, som från tredje utvändigt stod för en mycket kraftfull attack. I början av upploppet kroknade Mosaique Face rätt betänkligt (bara tagit en seger sedan han vann uttagningsracet till Elitloppet i Gävle ifjol), vilket medförde att en snabbt spurtande Un Mec d'Heripre - som fanns med i vår A-trio - kunde ta en enkel seger före Propulsion som höll farten bäst av övriga den sista biten. Noterbart är att Fabrice Souloy valde att rycka samtliga skor (förkastligt inrapporterat efter spelstopp), vilket onekligen gav effekt i jämförelse med vad Un Mec d'Heripre presterade med skor i det första heatet. Västerbo Highflyer, som spurtade så bra i det första racet, agerade nu helt stinglöst. Om det berodde på banan eller att han inte uppskattade två lopp samma dag låter vi vara osagt.

I den sjätte avdelningen var Furious Francis (en av våra två A-hästar) aldrig ens nära att hålla upp spets från sitt innerspår. Med tanke på det undermåliga banunderlaget drar vi inga större växlar på det, vilket även gäller en del andra hästars underprestationer. Max Bob pep till ledningen och släppte därefter till In Vain Sund. Vinnaren i loppet, Cab Hornline, fick andra utvändigt efter en bit och därefter stod loppet mellan honom och ledande In Vain Sund. Den sistnämnde slet på bra i front på det allt annat än lättsprungna underlaget, men den här dagen var Cab Hornline helt enkelt för bra. För oss var detta en överraskande vinnare, men en mycket välförtjänt sådan då han fick göra i jobbet i andraspår sista 600. En extra fjäder i hatten ska hästen ha för att han tog sin andra raka V75-seger, och Per Lennartsson bättrade på sin bistra kuskstatistik på V75 när han nu tagit tre vinster (andra segern på drygt en månad) på 107 uppsittningar under 2015-2016. Vårt förstastreck Bravo Navarone kom tyvärr aldrig in i matchen efter att Erik Adielsson valde ryggen på Furious Francis i starten. Därefter blev det galopp i invändigt läge drygt 600 meter från mål. Sägas ska att förhoppningarna på Bravo Navarone var låga redan innan loppet gick iväg då tränaren Markus Lindgren tvingades slå på skor runt om. Detta var en klar nackdel för hästen, som dessutom inte gillade det underlaget som erbjöds.

V75-omgången avslutades med Lyon Grand Prix Summer Meeting - ett stayerlopp där vinnaren skulle belönas med en halv miljon kronor. Förhoppningen var givetvis att få se ett rivigt race med många positionsbyten (som det ofta blir i stayerlopp), men efter att Dante Boko programenligt tagit hand om ledningen och Åke Lindblom styrt fram i dödens med Sauveur, så var positionerna intagna. Konkurrenterna varken ville eller kunde göra någonting åt saken och ”Ludde” tilläts - visserligen på en allt annat än snabb och skonsam bana - att köra väldigt långsamt för klassen framme i täten. Detta visade sig bli helt avgörande och Dante Boko gick undan på ett ärligt sätt över upploppet. Vi, liksom många andra, valde att spika Sauveur då han normalt sett besegrar konkurrenter som dessa även från dödens. Den här dagen presterade han dock inte som bäst och uppgiften blev inte lättare när värste konkurrenten satt i spets. Reckless fick nöja sig med tredjeplatsen efter en hygglig avslutning (såg inte heller ut att trivas i slasket) på open stretch, men allra bäst spurtade Alfas da Vinci som tog hand om andraplatsen och gav ett efterlängtat formbesked trots att han tvingades gå med skor runt om (första gången sedan i februari). Utöver fina prispengar tog Dante Boko sin första seger i det sjätte försöket på Åby, och han visade återigen att han är effektiv då han får gå i spets (6/9 i ledningen i Sverige). Tränaren och kusken Lutfi Kolgjini ska också nämnas. I och med denna triumf tog han sin tredje V75-seger på blott 18 uppsittningar i år.

Sammantaget blev det ingen spelsuccé för oss denna lördag och på grund av vädret och banan blev tyvärr även skiljeheatet av Åby Stora Pris - två toppkuskar/hästar till trots - en tämligen avslagen historia. Daniel Redén gav i princip slaget förlorat redan på förhand, då han hade fått bevis nog på att Propulsion inte uppskattade banunderlaget alls. Ingen skugga ska dock falla över vinnaren Un Mec d'Heripre! Från att ha varit i princip uträknad efter det första heatet gjorde tränaren Fabrice Souloy en mycket lyckad, men regelvidrig, balansändring i det andra heatet, och väl i skiljeheatet var det aldrig något snack om saken då Un Mec d'Heripre enkelt tog hand om ledningen och spårade hela vägen. Stort grattis till kretsen kring hästen samt till Björn Goop som nu för första gången fick vinna Åby Stora Pris!

Nya tag redan på onsdag då extra V75 och Jubileumspokalen väntar!

Tills dess, må väl.

/Christer, Farnod, Gustaf, "Jesus", Kristofer och Robin