Det blir tomt nu, Dajmen

För tre veckor sedan hade "gänget" en enormt skratt- och glädjefylld grillfest hos dig, och firade att du för tredje gången hade vunnit mot cancern och blivit friskförklarad. Stämningen var hög och maten gudomlig. Regnet höll sig dessutom borta och den här gången var det strupcancern som hade varit chanslös mot dig. Ha!

I lördags morse hade vi vår sedvanliga V75-genomgång och slutranking av hästarna. Som så ofta tidigare sade du att "idag är det V75 igen, fan vad vi har det bra egentligen". Hopp och glädje var ledorden. I lördags eftermiddag gjorde spänningen runt ditt V75-system att jag fick fullt upp med att hinna/komma ihåg att duscha inför den kräftskiva jag skulle på kl. 17 i grannskapet. 

Under kvällen var kontakten intensiv och glädjetårar blandades med hejarop över det faktum att du blev först av oss att nå våra speldrömmars mål; att bli ensam vinnare på V75. Att det var en finalomgång på din hemmabana Solvalla tror jag gjorde att den imaginära tuppkammen växte lite extra, och allt kändes bara så rättvist. Som vi så många gånger pratat och skojat om, så anade jag att du även den här gången hade svårt att somna efter en storvinst, och visst var du klarvaken när jag ringde igen vid min hemkomst strax efter midnatt. 

Att du också svarade direkt på mitt sms klockan sex på söndagsmorgonen stod i 1,10 i odds. Att sova länge efter storvinst var det ingen av oss som klarade, trots att du hade fått träna på detta ofta under de senaste åren. Vid vårt samtal senare på morgonen/förmiddagen bestämdes att du skulle mejla det V65-system du och "Täby-Uffe" skulle göra till Jägersros galopptävlingar. "Kul att ha något att följa på TV-sändningen 17.10" var den extremt spelsugne Timonens ursäkt för att vara med på en andel i ett galoppsystem. 

På väg hem från spelbutiken (V5 Örebro var inlämnat...), kl 14.04, ringde vår gemensamme vän Ralf: "Jag har ett chockbesked, Dajmen har dött!"

Någon hällde genomskinlig gelé över mig, jag var som förstenad, fick knappt luft, och försökte få det till att bara vara en av de vidrigaste mardrömmarna jag haft. "Omöjligt förresten, han levde ju och mådde så bra för någon timme sedan" försökte jag.  

Det var tyvärr ingen mardröm, inget V65-mejl hade kommit och jag kände en sådan overklig tomhet som jag inte trodde fanns. Som så ofta när något speciellt hände, bra eller dåligt, kom reflexen, "måste ringa Dajmen och berätta, för att höra vad han säger". Men det gick ju inte.

Det blir tomt, Dajmen.

Knappast någon människa jag mött har tagit emot och givit så mycket bland sina vänner som du, och jag undrar hur det blir nu: Vem ska jag och mina föräldrar få stöd och råd utav, nästa gång någon av oss eller våra anhöriga drabbas av svår sjukdom? Ditt enorma jobb (hur f-n hann du med det också?!) och engagemang under flera år i Lungcancerföreningen Stödet var beundransvärt och gav dig massor av välförtjänt feedback, framförallt inombords.

Engagemang och omsorg i dina många vänners olika problem, men även i deras glädje. Där var du också en mästare. 

Vem ska ge mig nytt hopp och säga "imorgon är det dagens dubbel på din turbana Boden" när vi precis torskat stort på ett målfoto och jag har lovat att "aldrig mer röra ett jävla travprogram"?

Vem ska berömma, ge kloka råd, ha nya lösningar och funderingar kring travsporten och spelet på hästar, som du älskade?

Vem ska ringa och säga "jobba in kryss i Öster-matchen, en etta i Bratislava och skynda dig och gör i ordning en DD åt oss"?

Vad ska jag göra mellan 7 och 9 på lördagsmorgnarna, den tid då vi hade vår heliga och otroligt givande V75-genomgång?

Vem ska jag be föra över 89 kronor på Handelsbanken, så att jag kan förvandla mina tidigare 11 kronor på kontot till en hel hundring som går att ta ut på bankomaten? Sådant "tokeri" kan man inte föreslå för andra än sina bästa vänner, och Dajmen, du var sedan många år något av det absolut bästa, närmaste och viktigaste en medmänniska kan ha. 

Det blir jävligt tomt nu, Dajmen, men tack för allt gott du lämnar efter dig. Och du, att jag haft svårt med koncentrationen och engagemanget i V75-jobbet i början på den här veckan får du faktiskt "köpa". Telefonen har nämligen gått varm, våra gemensamma vänner har kommit till kontoret, tankarna har varit skingrade och jobbet har känts mindre viktigt än vanligt.  

Jag lovar dock att även fortsättningsvis jobba på och försöka hitta vinstgivande och nya infallsvinklar i mitt tippande/spelande, helt i din anda.

Mina tankar också till "dina tjejer" Lena, Sara, Sofia och Cina.

/Din vän Jan "Timo" Timonen