Att markera egna reserver
Det har gått ett år sedan nya reservsystemet träde kraft. Vad bör man numera tänka på vid val av reserver och hur många markerar egentligen egna reserver när V75-kupongen fylls i?
Det är vinter och kallt. Jag tog några bloss vid köksfönstret kvällen innan och lyckades somna medan jag lät fönstret vara öppet för vädring. Jag vaknar upp till en frusen lägenhet, men första impulsen är ändå att kolla mobilen efter eventuella notiser. ”Sorbet ströks precis! Nu blir Jairo jättelampa. Superläge att spela emot!”. Det var sms:et jag inledde min lördag med. Medan jag väntade på att kaffebryggaren skulle göra sitt så började jag fundera. Är det verkligen ”spelläge de luxe” så fort en favorit blir sent struken? Hur många markerar egentligen egna reserver? Jag bestämde mig för att ta en närmare titt.
Tidigare använde ATG sig av ”turordning” för reservinträde. Den var så bristfällig att jag regelbundet hoppades att hårt betrodda hästar skulle strykas. Jag minns tillbaka till 2012 när Lutfi Kolgjini strök storfavoriten Raja Mirchi i V75-1 någon timme innan spelstopp och lågprocentaren Francais du Gull låg först på turordningen och därmed fick en container av ”extrastreck” över sig. Alla system som hade spikat Raja Mirchi och inte markerat egna reserver var mer eller mindre ”döda” pengar så jag ökade storleken på mitt system rejält, och betalade för samtliga i V75-1 - förutom Francais du Gull.
Sedan ett år tillbaka är det gamla reservsystemet skrotat. Numera tilldelas man streck på de två mest betrodda i loppet om inga egna reserver är valda. Jag anser att den nya modellen är betydligt bättre (inte för mig personligen, men däremot för dem som inte markerar egna reserver).
Vid det här laget så väljer väl dock nästan alla utom Harry Boy egna reserver? Nja, riktigt så är det inte. Med hjälp av högre makter har jag nämligen fått fram siffror för hur stor andel av spelarna som markerar egna reserver:
SPELFORM |
OMSÄTTNING INSATS% |
OMSÄTTNING TURORDNING |
UTVECKLING |
V75 |
34,90% |
40,50% |
-13,83% |
V86 |
39,00% |
43,60% |
-10,55% |
GS75 |
20,30% |
26,10% |
-22,22% |
V64 |
18,10% |
23,70% |
-23,63% |
V65 |
8,20% |
9,30% |
-11,83% |
V5 |
9,20% |
10,60% |
-13,21% |
V4 |
11,50% |
14,50% |
-20,69% |
”Omsättning turordning” visar andelen av omsättningen med egna markerade reserver under det sista året med den gamla reservhanteringen (2016.01.01-2017.03.20). ”Omsättning insats%” visar andelen av omsättningen med egna markerade reserver sedan nya reservhanteringen träde kraft (2017.03.21-2018.02.13).
Att procenten är högre för V75 och V86 är naturligt i och med att dessa spelformer är de enda som är tillgängliga för Tillsammans-spel, och dessa system markerar egna reserver i väldigt hög grad. Det är även logiskt att siffran är lägst för V65 eftersom en relativt hög andel av spelet dit kommer från Norge där man inte kan sätta egna reserver. Jag måste ändå säga att siffrorna (för samtliga spelformer) är betydligt lägre än mot vad jag förväntat mig. Dessutom är det anmärkningsvärt att andelen som markerar egna reserver har minskat påtagligt sedan nya reservhanteringen trädde kraft. Så vad innebär detta för mig?
När favoriten Sorbet ströks från V75-3 i lördags så önskar jag att det fanns ett sätt att få veta hur V75-insatserna på honom placerades om. Hur stor del av insatserna hamnade på den nya favoriten Jairo? Olympic Kronos var klar spetsfavorit och om det nu skiljde mycket i procent mellan honom och Jairo så var det värt att ta ställning för Olympic, ansåg jag. Kruxet? Att Jairo var relativt hårt spelad innan strykningen på Sorbet (klar andrahandsfavorit) och att det gissningsvis var så att många på förhand inlämnade system hade låst loppet på Sorbet och Jairo. Det innebar, i så fall, att en hel del av strecken som låg på strukne Sorbet istället landade på Olympic Kronos, som var tredjehandsfavorit. Om spekulationen stämmer så var Olympic Kronos i så fall betydligt mer betrodd än den procent som angavs på insatsfördelningen, och därmed inte ett lika hett spelobjekt som vid en första anblick.
Ytterligare en faktor som är värd att väga in i sammanhanget är att mina främsta konkurrenter på V75 är andra storspelare med slagkraftiga system och deras tankebanor är i regel snarlika mina gällande reserver. Den på pappret ”rätta” reserven kanske inte är så rätt trots allt, ifall många går på samma linje. Börjar det bli rörigt? Kanske är Harry Boy något på spåren när han gör sitt liv simpelt och struntar i reserver? Jag har inte svaren svart på vitt, men vet att jag numera tänker till från fall till fall vilka hästar som markeras som reserver och lägger lika stor vikt vid förmodat loppscenario som insatsfördelningen. En frontrunner som har spår sex med överhängande risk för vingel kan helt plötsligt få spetsläge om favoriten skulle strykas. I så fall kanske jag sitter och hoppas på en strykning även denna lördag.
- Farnod Pirayehgar